torsdag den 15 november

Medborgaren

Medborgaren gavs ut för första gången år 1920, som månadsblad för Allmäna valmansförbundet. Det gör den till en av landets äldsta partitidningar.
Idag är Medborgaren Moderata samlingspartiets partitidning.

Meny

Om Medborgaren

Mörbylånga kommun: ”Äpplet” ska bli Sveriges bästa äldreboende

Mörbylånga kommun: ”Äpplet” ska bli Sveriges bästa äldreboende

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Tipsa oss!

Mörbylånga kommun: ”Äpplet” ska bli Sveriges bästa äldreboende

Mörbylånga kommun: ”Äpplet” ska bli Sveriges bästa äldreboende

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Donera

Mörbylånga kommun: ”Äpplet” ska bli Sveriges bästa äldreboende

Mörbylånga kommun: ”Äpplet” ska bli Sveriges bästa äldreboende

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Kontakt

Mörbylånga kommun: ”Äpplet” ska bli Sveriges bästa äldreboende

Mörbylånga kommun: ”Äpplet” ska bli Sveriges bästa äldreboende

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Om cookies

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Integritetsskydd

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i Agenda på söndag

torsdag den 15 november

torsdag den 15 november

Publicerad 05 Nov 2018
Av: Helena Riviére

Kulturkampen är lika viktig som sakpolitiken

Egentligen är sakpolitiken ett mindre problem i regeringsförhandlingarna. Det går – det måste gå – att komma överens i de stora frågorna som migration, energi, försvar, och den typen av långsiktiga åtgärder. Sakfrågorna har en någorlunda given framtidsinriktad lösning. Men allt det i Sverige som är på väg åt fanders har det inte.

Det större problemet ligger utanför politiken och ändå inte, nämligen värderingsfrågor. Vi har fått en överpopulation av papegojor där alla härmar låten för dagen och det som Gillas. Det märks när man frågar varför de tycker som de tycker. Det kommer sällan några övervägda svar, mest bara ekon av något allmänt spritt. Om klasskampen var motorn som drev den gamla hederliga socialdemokratin så är kulturkampen motorn för borgerligheten nu. Idéer för sans och vett löper samman i en borgerlig gemenskap. Kulturkampen är lika viktig som sakpolitiken.

Benjamin Dousa, Muf:s ordförande, beskriver i sin bok Snöflingorna faller över Husby hur signaler har blivit viktigare än verkligheten. Man skulle kunna tro att Sverige är genomsyrat av rasism och diskriminering så som beskyllningarna yr i det offentliga rummet. Antagonism och dogmatism deformerar samtalet. Hätskheten skrämmer upp politiker och bromsar reformer som Sverige behöver.

Det är som om människor inte har någon självständighet och självtillit längre. De antas behöva skydd utifrån genom någon sorts vänsterpolitiskt medvetande implementerat av staten. Alla de normkritiska, överambitiösa jämställdhetsinriktade kulturella påbud som drivits igenom har det gemensamt att de leds av staten och betalas av staten. Det är inte borgerlighetens väg. Borgerligheten verkar för människors frihet och autonomi. Blir någonting fel som ett resultat av friheten får man åtgärda det.

Den juridiska fakulteten på Stockholms universitet lät t ex plocka ner tavlor på tidigare manliga professorer från väggarna i en lärosal, skriver Benjamin Dousa. Dekanen vid fakulteten förklarade att det var viktigt med lärosalar där alla kunde känna sig delaktiga och inkluderade. Nu för tiden är det fler tjejer än killar som läser juridik. Har de klarat sig in på juristprogrammet så är det för att de har ansträngt sig, är målmedvetna, har drivkraft och tror på sin egen förmåga. De behöver inte skyddas. Tvärtom. De kan snarare stärkas av åsynen av förlegad självklarhet och känslan av att byta ny väg.

Föräldrar har anammat detta att barn ska skyddas från allt otrevligt i stället för att förbereda dem på världen som den är. Benjamin Dousa berättar om en friskola i Umeå med bäst resultat i kommunen, bäst på nationella prov, och med nöjda lärare. Rektorn hade alltsedan skolan grundades 1999 gett något extra till de elever som ansträngt sig. Han delade ut stipendier som han betalade ur egen ficka, tre per klass, av vilka ett till den som lyckats bäst givet sina förutsättningar, totalt 25 000 kronor.

Vid avslutningen 2016 ville flera föräldrar att deras barn skulle ha rätt till en skola utan hets, stress och konkurrens. SVT Nyheter fångade upp ett missnöje med att det fanns elever som inte fick pris trots att de hade kämpat hårt. Likaså att det var olyckligt att akademiska resultat premierades. Det var elitistiskt. Även om utbildningen var erkänt bra så styrdes den av en hemsk människosyn.

Exemplen är som röda flaggor på stranden en blåsig dag, skriver Benjamin Dousa. De varnar för underströmmar i samhället som innebär vittgående följder. Sverige skyggar för meritokrati. Sverige har accepterat att etnisk representation är ett argument för rekrytering framför mer lämpade personer. Kvinnor i Sverige som har (tillgång till) ett liv som all världens kvinnor skulle avundas dem har överhopats av så mycket svaghet att de inte kan andas utan myndighetsförsorg och jämställdhetsdelegationer. Ingenting är för trivialt för omhändertagandepolitiken. Framgång se som någon sorts orättvisa där den enes vinst är den andres förlust. Vi behöver ändra synsätt.

Sverige står inför ett skifte i vår nationella självbild där vi måste förhålla oss till faktorer som vi inte kan kontrollera, som migration, ekonomiska kriser i världen, religiös fanatism. Vi måste acceptera att vi har ett nytt Sverige med större skillnader mellan människor. Det är inte så farligt med skillnader om de innebär att ansträngning betalar sig. Vi har i vår hand ett balanserat borgerligt frihetsprojekt som uppnås genom ansvar och arbete. Det får inte schabblas bort genom att någon sorts missriktad välvilja får fortsätta att prägla mentalitet och tankevärld. Kulturkampen för autonomi kan bara föras av en borgerlig regering.

Helena Rivière, fri skribent och medlem i Moderaterna.

Av: Helena Riviére